Känner på mig att detta kommer bli en extremt känslomässig vecka

Ok. Nu är det måndag och en ny start på veckan. Jag har nog inte riktigt insett vad denna veckan betyder för mig. Men plötsligt börjar jag få insikt i vad som faktiskt händer här i Bergen... Vi flyttar hem..Omg! Efter 4 månader som sjuksköteska på Haukeland sykehus och med nya bekantskaper och vänner har jag insett att jag faktiskt inte är den tjejen som lämnade Karlskrona i oktober längre. Jag har insett betydelsen av goda relationer och att man inte kommer någonstans utan sina vänner. Sen har jag även lärt mig värdet av att vara själv och att jag faktiskt trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Naturen i Bergen är nog det som jag kommer att sakna mest. Att ha fjället precis utanför dörren och att en solig dag i Bergen faktiskt slår Karlskrona vilken dag i veckan som helst. Jag kommer att sakna sats med alla sina tränare och att få kämpa loss med hantlarna med Malin och Tove. Jag kommer sakna det noska språket som slår svenskan med hästlängder. Jag kan spendera timmar på att bara lyssna på deras fina stämmor och fantisera mig bort... Jag kommer sakna min 90 cm säng (som jag tror är 80 cm) och mina 12 kvadratmeter som har varit mitt rum. Jag kommer sakna att stiga upp och någon annan redan är vaken, jag kommer sakna att komma hem till andra människor. Jag kommer sakna de endlösa diskussionerna i vår vita soffa. Jag kommer sakna att skaka min ass på metro (eller på Feliz, där lite mer softikerade människor hänger). Jag kommer sakna Haukeland (trots deras sjuka medicinsystem), mina patienter... Gah jag blir galen av saknad redan nu. Det finns mycket mer med Bergen som jag kommer att sakna men jag kan inte rada upp allt som är hänt här på dessa månader. Jag har träffat och lärt känna underbara människor som jag hoppas att jag fortfarande kommer ha kontakt med även när jag flyttar tillbaka till Sverige.

På fredag lyfter planet från Flesland och jag vet inte när eller om jag kommer att återvända. Men en sak är säkert, Bergen kommer alltid att finnas i mitt hjärta och tack till alla personer som funnits här för mig dessa månader, både i Norge och i Sverige. Jag glömmer aldrig er!