Milen i kupperad terräng

Spännande natt på jobbet idag. Typ allt hände som inte får hända en timme innan jag skulle gå hem. Hur i helvete har sjukvården tänk när 1 st syrra har 3 patienter som ringer samtidigt angående akuta grejer. Skall jag typ ge den ena mitt ben, den andra mina armar och den tredje min hjärna? Efterblivet! Samtidigt som du har sjutusen andra "rutiner" att göra? Jag har ju väldigt lätt att tröttna på saker och söka mig till nya grejer, och om jag får fler sådana här nätter så drar jag lätt tillbaka till Norge igen.

Så nog med skitsnack! Jag mår ju bra nu iaf. Hade en sjuk spännande morgon (eftermiddag för vanliga dödliga), när min hyresvärd skall kolla på min värme i lgh. Jag sitter och äter frukost i gårdagens smink, med en sovmask och underställ när det helt plötsligt bankar på dörren. Jag går trött och öppnar (min hyresvärd är redan inne i lägenheten), väl utanför står hela hans familj med vänner för att kidnappa honom för födelsedagsfirande. Jag blir typ både chockad och blind av allt solljus som slår emot mig. Sen kommer jag på att min outfit är ett tajt underställ, sovmask, morgonrufs och sotade ögon (inte den fina varianten). Fy fasen vad jag kände lite för att sjunka genom jorden och försvinna. Haha, men jag fann mig snabbt och drog någon form av skämt som jag inte ens minns. Men fasen, det har varit en minst sakt intressant dag ;).

Sen var jag ute och köttade milen i galet kuperad terräng. När det var typ 2 km kvar tror jag att jag hade snubblat typ 70 ggr och trampat ner i ett kärr, samt var hur slut som helst. Det är verkligen skillnad på terräng och flat mark. Så nu sitter jag helt färdig och super trött i soffan, när det plötsligt slog mig... jag skall jobba inatt med, satan! Just det ja. Så nu blir det att fixa sig och bege sig iväg. Men först, ett par bilder från löprundan. Puss på er!